"Man måste ha tråkigt för att kunna ha roligt sen"

Gud trodde verkligen att denna blogg var bortglömd och raderad ur allas minnen för längesen när jag gick in här och såg att jag faktiskt hade två ynka besökare kvar lite här och där <3 Synd för er att det enda ni möts av nu är ett tråkigt inlägg om känslor och blahablaha
 
Ja, som rubriken säger, en otroligt vanlig uppmuntran (?) från bl.a. föräldrar som säkert alla hört minst ett par gånger i sitt liv. Och ja nu är det faktiskt så att livet inte är så jävla kul längre. Precis allt dåligt med det här året börjar komma ikapp och krypa närmare och närmare, sakta men säkert. Det är nu jag börjar fundera på om allt bara varit ett mellanläge, en fasad, innan jag inser hur livet har förändrats helt och hållet. Mitt evigt slutna inre börjar visa sig tydligare och tydligare och nu sitter jag här ensam med precis alla händelser ihopblandade i ett kaos. Ska det vara så jävla svårt att bara prata med någon? Ja, det är det faktiskt. Jag är inte den som pratar, jag vill se logik och kunna lösa allt själv, men livet är inte logiskt.
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0