Just nu är livet en våg av upp- och nergångar. En dagen, timmen, veckan, är allt helt perfekt. Bättre än nånsin faktiskt. Jag går på moln av lyckorus. Andra stunder är fulla av fundersamhet, orsäkerhet, ånger. En enda stor funderan på om jag verkligen gjort rätt. Livet har ju minst sagt förändrats totalt på bara 2 månader, och det är jag själv som står för förändringarna. Jag har gjort det som fallit mig in och helt och hållet följt min egen vilja. Det är alltså mina beslut och inget jag kan skylla på någon annan. Då kommer tankarna, har jag gjort rätt eller fel?

 

Då måste jag ju tänka igen. De glada stunderna väger helt klart upp de dåliga. Livet leker för det mesta och jag minns inte sist jag mått så överskådligt galet bra. Allt blir bara bättre och bättre, jag håller på att vinna över mig själv helt enkelt. Men då kommer frågan upp igen, kunde det varit bättre? Kunde jag klarat att komma hela vägen hit ändå? Och, den ständiga jakten på ett svar som aldrig kommer finnas.