Hjälp var på gymmet i drygt 1,5 h och tränade rygg samt biceps. Brukar inte ta så lång tid och rygg är det jag har svårast för men nu gick det riktigt bra och flöt på!

 

Har precis gjort lunch och snart ska jag iväg till ridskolan med Josse. Blir mysigt! Själv har jag hoppning ikväll och är nervös som vanligt haha fyfan för hoppning alltså.

Festen var kul igår, har en sån himla mysig klass! Vi började med att äta tillsammans, köra lite drinkspel osv. sen rullade det in fler folk efter 21. Dansade galet mycket vilket var längesen så det var kul! Tog som vanligt inga bilder alls men kan väl lägga upp nån gammal bild

 

Klassfest ikväll igen, ett år sen sist nu! SS är redo att rocka, all in är det enda rätta. 

  

 

 

 

 

Dagens pepp-måsten

Hade så himla lugn och skön kväll igår. Jag och mamma såg på en väldigt bra och viktig film (som alla bör se!!!) sen somnade jag runt tolv, halv ett.

 

 

Sett den flera gånger förut men kan fortfarande inte hantera slutet, gråter varje gång haha...

 

Efter nio timmars sömn som verkligen behövdes är jag ready for the weekend om man säger så. For till gymmet för veckans andra benpass sedan har jag inte gjort så mycket förutom att handla med mamma och hämta mormor som ska sova här.

 

Senare ikväll ska jag till Agnes och umgås med mina fina flickvänner! :)

Gillar faktiskt veckor där det är "mycket" att göra. Som den här veckan när det är två prov och en redovisning. Man måste liksom inte göra så mycket på lektionerna och koncentrara sig haha... Dessutom är redovisningar oftast bara kul eftersom vår klass är så mysig, börjat tycka om den så mycket nu på senaste tiden!

 

Efter skolan tränade jag, och ja bloggen lär inte precis bli så himla rolig eftersom det enda jag gör är att träna, festa och plugga samt vara med min "andra familj" så det lär inte skrivas om särskilt mycket annat..;) Nej men, det finns många som provocerar sig mycket på människor som tränar mycket, så idag funderade jag på: varför tränar jag så mycket? Eller det beror ju på vad man definierar som mycket men ja.

 

Kom fram till att förut när ridningen tog upp som mest tid i mitt liv (ca 17h/veckan) så hade jag alltid fullt upp. Jag hade liksom nånting att göra mest hela tiden, nåt fysiskt som var utmanande både för kroppen och mest hjärnan. Nu när ridningen bara tar upp dryga två timmar i veckan, vad ska jag då göra? Jag har inte riktigt någon annan hobby som ger mig så mycket som ridningen gjorde, så därför har nog träningen blivit ett nytt fokus i mitt liv.

 

 

Gud trodde verkligen att denna blogg var bortglömd och raderad ur allas minnen för längesen när jag gick in här och såg att jag faktiskt hade två ynka besökare kvar lite här och där <3 Synd för er att det enda ni möts av nu är ett tråkigt inlägg om känslor och blahablaha

 

Ja, som rubriken säger, en otroligt vanlig uppmuntran (?) från bl.a. föräldrar som säkert alla hört minst ett par gånger i sitt liv. Och ja nu är det faktiskt så att livet inte är så jävla kul längre. Precis allt dåligt med det här året börjar komma ikapp och krypa närmare och närmare, sakta men säkert. Det är nu jag börjar fundera på om allt bara varit ett mellanläge, en fasad, innan jag inser hur livet har förändrats helt och hållet. Mitt evigt slutna inre börjar visa sig tydligare och tydligare och nu sitter jag här ensam med precis alla händelser ihopblandade i ett kaos. Ska det vara så jävla svårt att bara prata med någon? Ja, det är det faktiskt. Jag är inte den som pratar, jag vill se logik och kunna lösa allt själv, men livet är inte logiskt.